Jag köpte in en egen flaska av en Longrow som vi kommer att prova i augusti och jag fastnade då för en sherryfatlagrad variant som är tretton år gammal. Jag har nu provsmakat denna två gånger och nedan kommer mina kommentarer.
Utseende: guld
Doft: frisk, sötma av honung och bär, en liten metallisk ton
Smak: mjuk och rund whisky med en relativt lång eftersmak, rökigheten är inte så påträngande utan snarare elegant i bakgrunden, apelsin och ljus choklad (romerska bågar) i eftersmaken
Sammanfattande omdöme är att Longrow 1989 Sherry Wood är en mycket trevlig bekantskap som inte är ett dåligt köp. Den eleganta rökigheten och de andra attributen gör att man skulle kunna förväxla denna med en Highland Park, vilket jag tycker är en mycket bra whiskysort! Dock saknar jag lite grann mer sting i rökigheten som jag upplevt i andra Longrow-tappningar, men det var inte något som sänker totalintrycket. Det intressanta med denna tappning är också att den trots sherryfatlagringen har en hel del karaktär av en bourbonfatlagrad whisky som exempelvis honung och citrus.
Jag gillar denna whisky också för att man får lite olika intryck när man provar den olika tillfällen. Sådant gillar jag mycket!
Som talesättet säger: "If you see a Longrow - buy it"
RSS