Förra veckan hade jag och min granne en trevlig afton där vi sprättade en varsin flaska whisky för att provsmaka. Han hade med sig en 16-årig Longmorn som var alldeles förträfflig. Mycket fruktig i karaktären var den. Fyllig torkad frukt med chokladtoner. Doften betydligt mer framträdande med vatten, men smaken blev lite mer platt med vatten. Fin whisky!

Själv valde jag att öppna den flaska Islay single malt som jag köpte på whiskybutiken Whisky Galore i Christchurch på Nya Zeeland. Flaskan heter Whisky Galore´s Living Cask och innehåller whisky som köpts in från ett destilleri på Islay, men de vill inte säga vilket, och som sedan lagrats vidare i butiken på ett fat. Detta fat fyller de på ovanifrån ju fler flaskor de tappar upp, enligt soleraprincipen när man gör sherry, så därför kallas det för ett levande fat.

Hur som helst, detta var också spännande. Men vilken whisky det var! Ganska snart var vi rätt samstämmiga kring våra gissningar. Det bara måste vara en Lagavulin, bourbonlagrad sådan. Whiskyn har en dov rökighet med mycket gräddig smak. Inte den salta torviga smaken som en Laphroaig eller den mer rena Caol Ila-smaken. Inte heller Ardbegs mer alerta och distinkta rökighet. Den långa eftersmaken riktigt klibbar fast i gommen, som om man ätit engelsk kola. Mums. Det blev ju en riktig lyckträff i inköp!

Vilken helkväll. En sherryhöjdare från Speyside och en bourbonrökare från Islay!