Här kommer åter ett inlägg om sherryfat som tidigare publicerats på vår förra webbplats. Det har uppdaterats lite också. Jag ville veta mer om vad sherry är för någon dryck och vilka typer av sherry det finns, och därför sökte jag kunskap på den eminenta uppslagsboken wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sherry. Jag fick där veta lite mer om den spanska drycken.

Bilden av sherry som en söt dryck är så universell att även många spanjorer börjat tro att till exempel sherry av oloroso-stil bör vara söt. Som följd av detta skriver idag en del vinhus ut oloroso seco (seco betyder torr) på etiketten till sin traditionella oloroso.

Det mest intressanta är de olika stilarna av sherry tycker jag. Precis som whisky har olika stilar så finns det sherry och sherry.

Fino - kruttorr, blek sherry med nötaktig lätt kakaoaktig doft, reduktiv bouquet (som inte kommit i kontakt med syre under lagringen, eftersom den legat under en hinna jästsvamp som kallas för "flor"). Mellan 15 och 18 procent alkohol.
Manzanilla -  den torraste av alla sherryn, med en smak som ibland beskrivs som lätt saltig. Egentligen en fino, men då den görs i Sanlúcar kallas den manzanilla och blir aningen annorlunda i smaken. Det har förklarats med havsvindarnas effekt på smaken i vinet, men det har troligtvis mer att göra med lägre temperaturer under lagringen. Mellan 15 och 19 procent alkohol. Det förekommer även understilar till manzanilla (till exempel manzanilla pasada).
Amontillado -  bärnstensfärgad på grund av begränsad kontakt med syre. Man tillsätter brandy vilket leder till att skiktet av flor dör och vinet råkar ut för partiell oxidering. Mjukare än fino och manzanilla. I norr förekommer många billiga sötade varianter. Alkoholhalt mellan 16 och 22 procent.
Oloroso - torr, fyllig och oftast mörkare än amontillado. Intensiv doft. (Oloroso betyder doftande.) Oloroso stärks från början med brandy och flor uppkommer inte. Styrka 17 till 22 procent. Som ovan konstaterats förekommer mängder av söta varianter.
Palo Cortado - sällsynt sherry, som brukar karaktäriseras som ett mellanting mellan amontillado och oloroso.

Utöver dessa traditionella stilar gör man även följande:

Pedro Ximenez - gjort enbart på druvan med samma namn. Druvan får övermogna och jäses sedan partiellt så att det återstår mycket restsocker. Detta vin är mycket sött och mustigt och färgen är mycket mörk.
Moscatel - druvan behandlas på samma sätt som PX och är i princip rätt lika till sin stil, med andra aromer.

Det hela ger lite perspektiv när man bland annat kollar in Diageos serie Distiller´s Edition, där ett antal märken slutlagrats på olika typer av fat.

Glenkinchie - Amontadillo
Dalwhinnie - Oloroso
Talisker - Amoroso (extra sötad Oloroso)
Clynelish - Oloroso Seco
Caol Ila - Moscatel

Det vore kul att ha en ren sherryprovning någon gång, med whiskys av ungefär samma stil men lagrade på fat från just olika typer av sherry. Så får man se hur exempelvis en Pedro Ximenez kan skilja sig från en torr Oloroso när det gäller att ge smak åt whiskyn.