Så var det då dan efter dan efter dan. Den stora Ardbegprovningen som vi planerat och sett fram emot i flera månader gick av stapeln i fredags och jag tycker själv att det blev riktigt lyckat!

Det var en kväll med bra stämning och det var inga missöden, förutom en missad sallad av alla de 35 vi beställde. Men annars flöt det hela på, och jag själv kunde hålla låda utan att drabbas av allt för mycket rampfeber.

Vi provade nio sorters Ardbeg. Först fyra stycken, sedan matpaus, därefter fem sorter till. Jag ska inte skriva allt för mycket om all whisky men kan konstatera att för mig så stack tre-fyra stycken ut som kvällens mest intressanta och goda whiskys.

I topp finner jag Ardbeg 1977 som med sin dova men också breda rökighet visade vad alldeles lagom lång lagringstid gör för whisky. Lysande exemplar!

På min andra plats har jag Ardbeg Uigeadail som har en mycket fyllig och fruktig karaktär, påverkad av sherryfat.

Tredje platsen ger jag till Ardbeg Renaissance, den nya tioåringen som lanserades ifjol. Vi kunde på provningen se hur en ung whisky (genom 6, 8 och 9 års lagring) famlar efter karaktär medan den landar alldeles perfekt som tioåring i denna tappning. Mycket god whisky!

Fjärde platsen (lite bonus) hamnar Ardbeg Supernova på. Rök, rök, rök, massa rök. Imponerande i sin kraft tycker jag, det gör den intressant att dricka. Men kanske lite enkelspårig trots allt.

Hur som haver. jag hade en underbar kväll och ser fram emot höstens kommande whiskyprovningar!